Cinas drömäventyr i Nepal

Resenär: Cina Pedersen
Cina gjorde i oktober 2011 en månad lång skräddarsydd resa med vandring till Everest Base Camp, bestigning av Island Peak och forspaddling på floden Seti i Nepal. Det här är hennes egen berättelse:

Cina i forskajak på floden Seti 

Tänkte att när jag skulle fylla 50 var det dags att uppfylla en äventyrsdröm sedan länge – att vandra, klättra och forspaddla i Nepal! Inka och hennes Far Away Adventures var ett självklart val som researrangör till min drömtripp! Allt var mycket väl organiserat och proffsigt! Dessutom alla möten med underbara människor på plats – våra guider,bärare och alla som jobbat med resan på olika sätt! Tusen tack för den bästa resa jag någonsin upplevt!

 

Min lilla vandringsgrupp bestod förutom av migav två svenska tjejer, Anne Terese och Lisa,  vår guide Moti, som tog mycket väl hand om oss under hela vandringen, samt två urstarka, tappra bärare. Äventyret började med den osannolika flygningen till Lukla – har man klarat landningen där sätter man sig antingen aldrig mer i ett flygplan eller så kommer man aldrig mer att vara flygrädd! Mycket kort landningsbana i uppförsbacke mitt på en bergssluttning på 2860möh!

 

Ivriga begav vi oss av mot Khumbu dalen ochmed Everest basecamp som vår första mål. Vi stannade till i Namche Bazar för att acklimatisera oss och njöt bl.a av den godaste äppelpaj jag hittills ätit. I strålande sol och med mottot ”slowly slowly” vandrade vi allt högre med AmaDablam (vackraste berget!) och Everest framför oss. Utsikten mot Everest och Lhotse är omöjlig att beskriva –måste upplevas! Vi bodde i tehus längs vägen som erbjöd god mat, bekväma sängar och trevliga möten med både nepaleser och människor från hela världen. Naturen var till en början frodig med löv och barrträd, bl.a tallar med jättestora blåkottar, Rhododendron och rosenbuskar. Brusande forsar med glaciär vatten korsade vi via bastanta hängbroar, så småningom blev det allt kargare och mer lågväxande vegetation, liknade faktiskt svenska fjällhedar.

 

I Dingboche gick vi för första gången upp på en topp på 5000m, tungt och jobbigt men utsikten var värd var enda steg – när vi satt där och pustade kom en stor Golden Eagle och cirklade över våra huvuden – magnifikt och lite magiskt! Vidare mot Lubuche, nästa by på vägen mot Everest basecamp, därefter till Gorak Shep på 5140m, nu börjar höjden kännas av på riktigt. Sover sämre nu när vi passerat 5000m. Efter lunch gick vi upp på Kala Pathar, en topp på 5550m, tuffvandring – 400m rakt upp! Åter igen, när man sitter där och flämtar nu med Everest och Nuptse i blickfånget, så nära att man nästan kan ta på dessa osannolika berg – ja då är det verkligen värt mödan! Man blir rusig och sällsamt lycklig av alla vackra berg runtom, bergen som nästan tar livet av en och samtidigt har en sån enorm dragningskraft! Jag minns att jag tänkte att nu är jag helt nöjd – kommer jag inte till Island Peak så är jag ändå helt nöjd, jag behöver inte mer än så här!

 

Nästa dag gick jag bara fram till gamla Everest basecamp, var lite trött och seg, men det var en  häftig känsla att stå där, kändes historiskt på något vis. Tänkte på alla som kämpat så otroligt och tagit sig upp på detta magiska berg! På liv och död för alltför många!

 

Efter basecamp gick vi till Chhukhung där vår klätterkursskulle vara. Vi kommer att bo i tält den närmaste veckan och få njuta av vår kock Abis jättegoda mat. I väntan på att kursen skulle starta gick vi upp på ytterligare en 5550 topp, Chhukhung Ri, som bjöd på nästan ännu häftigare vyer än Kala Pathar! Man såg fler toppar och såg längre bort. Vi tror att vi skymtade Cho Oyu till och med. Vår lilla grupp har nu utökats med Hjörtur från Island och Itamar och Noam från Israel. Tillsammans skall vi gå klätterkurs och förhoppningsvis ta oss upp på Island Peak, 6189möh.


L.B heter vår klätterinstruktör, trevlig, tålmodig och mycket kunnig, med honom känner man sig verkligen trygg. Jag klättrade senast för ca 30 år sedan och uppskattar när man har ett gediget säkerhetstänk, det har han. Överhuvudtaget har hela vandringen varit mycket genomtänkt och fantastiskt bra, våra guider och arrangörer VET vad dom håller på med! Vi går i ca 3 timmar för att komma till vårt klätterbasläger som ligger vid foten av mitt favoritberg Ama Dablam, en fin plats med porlande bäckar, morän och glaciären strax ovanför oss. Klättring, isklättring, underbar mat, gott sällskap, mycket skratt och vidunderliga vyer runt om oss gör denna vecka till resans hittills mest händelserika dagar. Att jag sen skulle komma att klättra en vertikal bergsvägg med överhäng kunde jag inte ens drömma om innan det hände men det är en helt annan historia!

 

Natten innan vi skall bege oss till Island Peak basecamp och vår toppbestigning börjar det snöa!! Efter 20 dagar av strålande sol börjar det så att snöa när vi skall upp på toppen! Men det är ju bara att gilla läget, det snöade så ymnigt att vi knappt såg kökstältet 10 m bort. Vi försökte fördriva tiden så gott det gick; intervjuade L.B om hans Everest bestigning, kollade kartor, pratade mm men det var allt för stillsamt så jag drog igång ett vilt snöbollskrig!

Alla mot alla, jättekul men det är mycket jobbigt att leka och busa på 5000m! Pust! Helt slut efter snöfighten! Snöänglar fick våra nepalesiska och israeliska vänner lära sig hur man gör också, kulturutbytepå hög nivå!

 

Så plötsligt sjönk temperaturen och det klarnade upp, galet vackert med all snö på bergen och en stjärnklar himmel! Efter en kall natt -15, var vi så äntligen på väg mot Island Peak basecamp, laddade och pigga. Många tält och mycket folk i basecamp, många har säkert som vi fått lov vänta in bättre väder, det blir nog många som gör toppförsök under morgondagen.

 

Kl.01 blev vi väckta med en kopp te och gröt! Ang Kami, vår andre klätterinstruktör, leder oss slowly, slowly i mörkret, det är svinkallt men vi är förväntansfulla och kämpar på. Stenig, hal, brutal stigning i beckmörker upplyst endast med pannlampa. Tur att vi inte såg hur brant det var runtomkring oss – då hade man kanske vänt! Så äntligen började det ljusna och när vi kom fram till ”cramponpoint” tittade de första solstrålarna fram, frusna men lyckliga över att ha tagit oss ända upp dit fikade vi och tog på stegjärnen och den andra klätterutrustingen – dags för det stora äventyret! Och jag som var nöjd vid Kala Pathar - hade verkligen inte velat missa detta! Vi gjorde replag och gick sakta över glaciären, vi passerade och klev över stora,djupa blå/grön skimrande glaciärsprickor, enormt vackert.

Framme vid ”väggen”, ( en ca 120m is och snövägg) som vi hört så mycket om, rådde ett lätt kaos av rep och människor som på olika sätt försökte ta sig upp längs väggen och upp mot toppen. L.B och Ang Kami tog rask fram egna rep, klättrade upp och förankrade dem, de passade samtidigt även på att styra upp och hjälpa andra turister på väg upp eller ner från väggen. Vi insåg snabbt i röran vid väggen, det som vi egentligen redan visste, att vi hade mycket kunniga och erfarna klättrare som våra guider. Lugna och säkra guidade dom oss uppför väggen mot toppen! Väl uppe möts man av en smal bergsrygg, så smal att det knappt finns utrymme att mötas två personer på, fasta rep är förankrade där på kammen på 6000m + vilket kändes tryggt då det stupar brant ned på bäggesidor! Vilken känsla att stå där på toppen! Utsikten – i det klara soliga vädret såg vi hur långt som helst – ut över glaciären, de smaragdgröna sjöarna, AmaDablam, Baruntse, Makalu och alla de andra mäktiga topparna i vårt blickfång. Såotroligt vackert och mäktigt! Det finns inga ord som räcker för känslan när man står däruppe och har klarat något som bara var en utopi när man satt hemma ochsåg på bilder från Island Peak!

 

Glädjen av att ha klarat av en sådan strapats,att kroppen gick med på detta äventyr – ja den känslan kommer jag för alltid att bära med mig och tänka på när det känns tungt och motigt i vardagen!


Det kändes lite vemodigt när vi nästa dag började vår vandring ner från bergen, denna vandring som verkligen varit långtöver alla mina förväntningar! Lite omtumlande att komma till Katmandu efter stillheten och det lugna tempot i bergen, det var skönt att åka vidare till Pokhara redan dagen efter.

 

Pokhara var en positiv upplevelse, vackert med den stora sjön och Annapurna massivet runtomkring staden! Hade lite funderingar om hur forspaddlingsresan  skulle kunna mäta sig med alla fantastiska intryck från Khumbudalen och Island Peak?

Det var inga svårigheter kan man lugnt säga!Paddlingen var underbar!

 

Vi var fyra mer eller mindre ovana paddlare som fick ett härligt äventyr på Setifloden. Floden är vacker och omgiven av regnskog och mjuka kullar och berg, enormt vackert och varmt. Stora färggranna fjärilar, exotiska fåglar, risodlingar, bananplantor och små byar såg man längsfloden. Paddlingen var grymt bra, för mig som bara forspaddlat ett år var det spännande och utvecklande. Jag lärde mig jättemycket! Och vilka forsar! Extra roligt var att Sita, en av tjejerna i Himalayan River Girls som Inka tränat till forsguide, var med på min paddling! Lama, vår kajak instruktör, var proffsig och lugn i sitt sätt att lära ut och lyckades nästan att få mig att klara eskimåsväng – en dag till så hade jag kanske kommit runt! Vi campade på stranden, besökte små byar, åt godmat och hade mycket trevligt! Jag hade gärna paddlat många fler dagar!

 

En härlig avslutning på min äventyrsresa!

 

 Cina på Kala Pathar med utsikt av Mt Everest
vy på väg mot Island Peak
 Cina snart uppe på toppen av Island Peak
tältlägret vid Island Peak
 röd banan till frukost på stranden 
 tältlägret vid floden Seti
Tips: