Rundresan 2019 – en liten äventyrsresa
Rundresan är en liten äventyrsresa i Nepal där Inka visar dig vackra och härliga platser som man kan ta sig till utan att göra någon lång vandring eller paddling. Här skriver hon och berättar om resan i oktober 2019:
Det var en nätt liten grupp som bokat in sig på årets rundresa. Fyra personer på mellan mellan arton och sjuttio år. Tillsammans med dem, mina barn Lilja 8 och Liam 6 samt nepalesiska Kamala hade vi tio mycket härliga dagar på resande fot. Det var verkligen ett härligt litet gäng och det kändes inte som att jag jobbade utan mer som att jag var ute och visade Nepal för goda vänner.
Lilja, 8 och Liam, 6
Kamala hämtade upp gruppen på flyget i Katmandu och visade dem den fina stadsdelen Bhaktapur. Nästa dag kom de med flyg till Pokhara där jag tog emot. Här fick vi underbara bergsvyer, åt en lunch i ett hem i utkanten av staden, besökte Womens Skills Development Organisation, yogade, gjorde en tur i träbåt över sjön och vandrade upp till World Peace Pagoda, en buddiskt stupa på toppen av ett berg.
Min fina vän och kollega, Kamala.
Liam älskar att gå upp till ”stupan”. Det är något med det där att gå ändå upp till en topp. Också imponeras han förstås av guldet, stämningen och utsikten…
Sist men inte minst så flög vi skärmflyg. Det är ju ändå en äventyrsresa, men det var så klart frivilligt. Det är ju inte alla som vill slänga sig rätt ut i himlen sådär och det finns mycket annat att göra i Pokhara. Men här var det ingen som tvekade, alla fick göra en underbar flygtur med varsin duktig pilot. Och jag fick flyga med Susmita Sunuwar, en av Nepals första kvinnliga forspaddlare. Det är elva år sedan jag började träna henne i forspaddling och det var så roligt att hon nu fick vara med som guide vår lilla äventyrsresa.
Stolta jag med Susmita, en av Nepals första kvinnliga forspaddlare och skärmflygare
Vi har så många minnen tillsammans. När hon som första nepalesiska kvinna vann en tävling i forskajak, när hon deltog i VM i Schweiz, hennes första tur som professionell räddningspaddlare på Kali Gandaki m.m. Och nu är hon en av Nepals första kvinnliga skärmflygare. Och tandempilot dessutom. Jag kan inte riktigt beskriva hur det kändes när jag fick flyga med henne över sjön där vi brukade paddla tillsammans. Det var mycket känslor i luften den morgonen…
Vi flyger över sjön där vi brukade träna paddling
Efter två nätter på trevliga hotell Karuna körde vi vidare mot Bandipur. På väg dit stannade vi till på ett ställe där vi såg att en familj höll på att skörda ris. De blev så glada när vi kom nedklivande över risterrasserna och erbjöd oss att hjälpa till. Alla fick prova och det blev många härliga skratt.
Lilja upptäcker att det är mycket jobb med att skörda ris
Bandipur är en liten charmig gammal handelsstad där vi fick njuta av vackra vyer och se lite mer av det nepalesiska livet. Vi bodde på ett hotell som är ett gammalt traditionellt köpmannahus med fina träsniderier.
Elin, Anna och Simon i Bandipur
I Bandipur gjorde vi flera fina promenader, bland annat till ett litet buddistiskt kloster och ett hinduiskt tempel. Vi fick också tid att umgås och lära känna varandra. Gästerna fick bland annat höra Kamalas berättelse om sin uppväxt och om hur hon trots att hon vuxit upp i en fattig familj idag har ett bra liv tack vare sitt arbete som guide, både i Nepal och Japan.
Vid det buddistiska klostret rådde ett underbart lugn och vi blev kvar länge och njöt av stämningen
Utsikten från det lilla stilla klostret. Flaggornas budskap om fred och medmänsklighet sprids med vinden…
Sedan var det dags att se en lite annan del av Nepal. Vi åkte vidare på vår äventyrsresa med vår lilla buss till Chitwans Nationalpark. På Chitwan Bamboo Lodge togs vi emot av den fina familjen Pariyar. Detta är en lågkastig familj som tack vare turismen lyckats ta sig upp en bit på samhällstrappan.
Vi önskas lycka till genom röd färg i pannan och enkla sjalar
I Chitwan fick vi möjlighet att ge oss in i djungeln till fot och i kanot. Det finns också möjlighet att rida på elefanter i Chitwan, men det är något jag starkt är emot, men det ska jag berätta mer om en annan gång. Och det gick ypperligt att få se både noshörningar, krokodiler, apor, hjortar och tigerspår utan elefanter.
En av två olika sorters krokodiler som finns i Chitwan. Den här, smalnosade, äter bara fisk, som tur var…
Huselefanten Anjali fick ledigt när vi var där…
Så var det dags att skölja bort allt resdamm, dags för rafting på Trisulifloden. Kamala gav alla en ordentlig säkerhetsgenomgång också gav vi oss ut i forsarna. Med oss var också Kismita, barnens kusin som nu vill lära sig paddla och börja jobba som guide på våra äventyrsresor.
Tre tjejer som älskar paddling. Kamala längst bak jobbar numer som guide både i Nepal och i Japan. Skönt att få svalka av sig lite!
Anna gör sig redo för en natt i tält på vår härliga lilla sandstrand
Nästa dag gick vi upp till Dhusa-skolan. Den var egentligen stängd idag på grund av högtiden Tihar, men samtidigt som vi så sakteliga vandrade upp till skolan så spreds ryktet att vi var på väg dit, så en hel del barn var där och väntade när vi kom. Vi hade bestämt träff med rektorn för att lämna en liten donation. TACK ni som skickat pengar! Vi hade också med lite färgglada byggleksaker till dagisbarnen, ritblock och färgpennor. Vi har ju fått ihop tillräckligt med pengar för att skolan ska kunna bygga en vattencistern och ledningar så att det snart kommer att finnas vatten på skolan!
Tack vara donationer denna säsong finns nu lite färgglada leksaker, pennor, skrivböcker samt pengar till vattenledningar på Dhusa-skolan
”Tänk så mycket man kan uppleva på 10 dagar. Så många intryck som vi inte riktigt hunnit smälta än, som säkert bleknar en aning när vi landat i november- Sverige men som aldrig kommer försvinna. Allt från upplevelsen av att smyga i djungeln på spaning efter tiger och noshörning efter en spårare beväpnad med käpp och sten, till att träffa barnen i bergsbyn med den till synes bortglömda lilla skolan som saknar både skrivböcker, leksaker och skolgård. Möten med vänliga nepaleser i deras hem, spåren efter den stora jordbävningen för fyra år sedan, trafikkaos och luftföroreningar i Kathmandu och överallt tempel där religionerna samsas sida vid sida. Till det forsränning, skärmflygning, mysigt strosande och shopping, och så firandet av högtider som avlöser varandra.
Funderar du på att resa till Nepal så kan jag inte tänka mig ett bättre sätt än att resa med Inka och Far Away adventures! Förutom Inkas personliga erfarenheter och kontakter som öppnar dörrar är även det stora engagemanget för Nepal och Himalayan Adventure Girls en del av resan som värmer och glädjer, och ett konkret exempel både på hur en engagerad person kan göra skillnad. Och vi som turister får möjlighet att hjälpa till. Kamala, vår guide på resan och på forsfärden, är en av flera fantastiska kvinnor som mötte Inka för drygt 12 år sedan, när hon var 12 år och levde under helt andra omständigheter än idag då hon tillsammans med flera andra kvinnor med stor framgång driver sitt eget företag Himalayan Adventure Girls och leder turister i berg och forsar i Nepal och Japan.
Tack Inka och Kamala för en oförglömlig resa. Nästa gång blir det vandring i Himalaya!”
De här fina orden skrev Anna Wibom efter sin äventyrsresa i Nepal.