Volontärresan i Nepal 2015

Volontärresan i Nepal 2015

Reseberättelse och bilder från Lars Arrestad som gjorde vår volontärresa till Nepal  i oktober.

”Hösten 2008 gjorde jag min första resa till Nepal på en kombinerad vandring och rafting resa till Tamur. Sedan dess har det funnits en längtan tillbaka till Nepal, till den fantastiska naturen, den fascinerande kulturen men framförallt de underbara människorna.

När jag vaknade den 25 april 2015 till nyheten om jordbävningen i Nepal kände jag att jag ville göra något för att hjälpa till och när jag sedan läste om insamlingen till Himalayan Adventure Girls och att en del av pengarna skulle gå till att bygga skolor frågade jag Inka om hon inte kunde ordna en volontärresa, hon nappade på idén och när hon sedan presenterade resan var det ett lätt beslut att boka.

Resan startade med att gruppen träffades i Kathmandu. Första dagen gick vi hem till Anu, en av våra guider, och besökte hennes hem i en by strax utanför stan. Vi hjälptes åt att laga Daal Bhat till lunch i hennes kök, fick besöka byns nyuppbyggda earthbagskola samt gå runt och titta i byn där många hus var förstörda av jordbävningen. Anu var en av alla som fått sitt hus raserat och nu bodde hon tillsammans med sin dotter, sina föräldrar och övriga syskon hemma hos en bror och hans familj. Anu berättade hur hon varit inne i Kathmandu under jordbävningen, hur oron för dottern fick henne att genast springa hem, trots att folk försökte stoppa henne på vägen på grund av faran för efterskalv fick oron för dottern henne att fortsätta. Hon berättade om skräcken hon först kände när hon kom hem och det första hon såg var sitt raserade hus och därefter lättnaden när hon fick se hela familjen i säkerhet på ett fält i närheten. Jag insåg vad som är viktigt i livet när jag hörde henne berätta hur hon trots att hon materiellt förlorat allt var otroligt tacksam, hon hade tak över huvudet och framförallt – hennes familj var oskadd!

Dagen därpå lämnade vi Kathmandu med buss och reste till Gorkha, startpunkten för vår vandring. Vi vandrade i tre dagar genom ett landskap till stor del täckt av terassodlingar, genom risfält och upp och ner för kullar. Området var bland de värst drabbade av jordbävningen och vi passerade byar där vissa hus var skadade eller helt raserade. Vi var en av de första turistgrupperna någonsin i området och väckte en del nyfikenhet framförallt hos barnen i byarna. Under vandringen delade vi även ut skolväskor till skolor vi passerade. På kvällarna campade vi på skolgårdar och en kväll kom byborna och sjöng och dansade för oss. Snart var vi alla involverade i dansen och kvällen avslutades med allsång på svenska och nepalesiska runt lägerelden.

Efter tre dagars vandring kom vi fram till byn Aidada där vi arbetade i fyra dagar med att rensa undan resterna från två raserade skolbyggnader och sortera materialet så det blir lättare att återanvända det vid återuppbyggnad av skolan. Vi jobbade tillsammans med bybor, våra guider och  bärare. Dagarna under vandringen och i Aidada inleddes med att vår guide Sita ledde ett yoga pass på morgonen och avslutades runt kvällens lägereld under en fantastisk stjärnhimmel.

Sista dagen i Aidada var den viktigaste dagen under högtiden Dasain och vi firade tillsammansmed byborna, det blev en dag fylld av dans och musik. Under Dasain är det även tradition att alla byar skall ha en jättehög bambugunga och vi fick möjlighet att provgungaden i Aidada. Morgonen därefter kom hela byn och tog farväl av oss innan vi vandrade ner till Fishling vid stranden av Trisulifloden. På eftermiddagen fick vi prova på rafting och kajakpaddling nerför floden.

De följande dagarna stannade några av oss kvar och paddlade kajak, för mig var det premiär i forskajak och trots att två dagar inte var tillräckligt för att lära mig hantera kajaken i en fors gjorde jag ett försök att ta mig nerför floden tredje dagen. Det gick sådär och jag fick simma en hel del, men det berodde säkert mer på mig än på mina lärare. Hursomhelst var det fruktansvärt roligt och gav mersmak.

Kombinationen av vandring i en underbar natur, att tillsammans med guider, bärare och bybor få vara med och rensa upp efter jordbävningen, och avlsuta det hela med några dagars lekfull paddling passade mig perfekt. Resan överträffade alla mina förväntningar och jag vill tacka Inka, mina medresenärer och framförallt våra guider, bärare och kockar som gjorde resan till en fantastisk upplevelse och ett minne för livet!

Många har frågat hur det var att besöka Nepal efter jordbävningen, om det var jobbigt och om jag fick se och uppleva mycket hemskt. Det är svårt att lämna ett kort och enkelt svar men jag gör ändå ett försök att sammanfatta mina känslor från resan.

Jag såg och upplevde en del som gjorde ont, gav en klump i bröstet och fick ögonen att tåras men det absolut starkaste minnet är medmänskligheten, värmen och omtanken Nepaleserna visade mot varandra och även mot oss turister. Med det minnet och värme i hjärtat reste jag hem, hem till ett Sverige som kändes kallt, och den största klumpen i bröstet och flest tårar i ögonen hade jag när resan var slut och det var dags att säga på återseende och åka hem, jag hoppas verkligen det var på återseende och inte farväl, jag har varit hemma i sex veckor och det har knappt gått en minut utan att jag tänkt på Nepal och mina nyvunna vänner och längtat tillbaka!

Som en av mina medresenärer sa på flygplatsen i Kathmandu: ”Märklig känsla, första gången jag sitter på en flygplats på väg hem men det känns som jag redan är hemma!”