Karins återresa till Nepal 2014
I september 2014 gjorde Karin en återresa till Nepal för att lära sig mer om landet där hon en gång föddes och för att göra ett försök att komma i kontakt med sina släktingar. Så här skrev hon sedan om det fantastiska hon varit med om:
”Jag föddes en gång för länge sedan i ett land långt långt bort.
De snöklädda bergen reste sig högt mot skyarna, dalarna var beklädda i skönaste blom. Riset trängdes på terrasser så höga. Folket var vackert, i trygghet och harmoni. Nepal är det land jag försöker att beskriva, en resa dit var det enda rätta. Det här är min berättelse.
Som adopterad till svenska biståndsföräldrar har det inneburit mycket resande. Jag och min ett år yngre bror adopterades i Katmandu. Vi har alltid vetat om vårt ursprung, men inte mycket mer. Jag slutade aldrig undra. Varje gång jag födde ett barn (tre döttrar) vaknade lusten att forska. Jag har alltid känt att det finns något där. Något att finna, men inte riktigt vetat vad. Tanken att det kanske finns människor i Nepal, en familj som undrade vart vi var… Jag reste dit för åtta år sedan, besökte mitt gamla barnhem, och skapade kontakter, men fann inget…Åren gick, närmare bestämt åtta år, och jag kunde fortfarande inte släppa det. Jag bestämde mig för att ta tag i det igen, envis om att jag måste finna något, vad som helst.
Jag hade så många frågor. Det är givet för många att veta vem som är ens förälder, att man vet vad som hände och varför. En dag satte jag mig vid datorn och googlade, att resa till Nepal. Ödet bestämde att Far Away Adventures var rätt! Jag lusläste hemsidan och insåg att de kan kanske göra det där “lilla extra”
Jag kontaktade Inka Gurung, the rest is history…..Några månader senare sitter jag och min partner på ett flyg till Nepal. Tillsammans med Inka hade vi förberett min forskning. Tillsammans med Inka planerade vi en vandring för att få uppleva så mycket av landet som möjligt på den korta tiden som var. Tillsammans med Inkas personal på plats… vände mitt liv helt om:)
Karin med nyfunnen bror och brorsdotter
Vissa sagor går bara inte att behålla för sig själv, vissa sagor har inget slut heller. Två dagar senare i ett fantastiskt Katmandu tillsammans med vår guide finner vi…Självklart var det många intensiva möten och sökande. Någon känner någon som känner någon..
Ett samtal ledde slutligen till min biologiske storebror. Vi och guiden reser till honom i anordnad transport. Jag får äntligen alla svar! Hade jag funnit min familj för åtta år sedan så hade jag hunnit träffa min biologiske far, nu fick jag träffa min bror och min fars fru som kunde berätta om vad som hänt i det förflutna. Och jag fann en hel stor familj som omfamnade mig och grät av lycka. Jag är faster till två barn till, har en vacker svägerska, jag har en halvsyster och flera kusiner. Att äntligen få svar och se kort på sina biologiska föräldrar är stort.
Jag är fortfarande tagen. Det visade sig att min far inte alls ville att vi skulle hamna på barnhem, men det var det enklaste efter det att vår mor gått bort. Far kunde inte med att lämna all tre, så han beslöt sig för att behålla den äldsta sonen. När familjen sedan kommit ikapp och ville ha oss tillbaka, så var vi redan bortadopterade. Vår far levde in i det sista med ovissheten, att aldrig någonsin få veta vad som hände hans två barn.
Ibland gör det ont.
Nepal är så mycket mer än ett fattigt land. Jag har aldrig mött ett så vackert och generöst folk. Nu syftar jag inte bara på min familj där. Människor runtom i landet välkomnar dig vart du än går, ofta vill de att du kommer hem till dem och äter deras mat. Och det Nepalesiska köket är fantastiskt!
Jag kom “hem” när jag var där i oktober…och jag ska resa ”hem” igen till Nepal
den 2a januari 2015 🙂 Som jag skrev, min resa har bara börjat!
Tack Inka Gurung och Far Away Adventures för allt!!
Ord räcker egentligen inte till….
Hälsningar Karin”