Vandring till EBC 2004
Tips EBC:
Läs om vår resa ”Everest Base Camp, vandring i Nepal”
Läs om vår vandring till Annapurna Base Camp
Läs mer om att vandra i Nepal
Läs mer om att resa till Nepal
Läs en bra artikel från Friluftsfrämjandet om vandringens hälsoeffekter
Vandring till EBC 2004
Hösten 2004 gjorde Jan Frödén vår vandring till EBC. Det var en del av en sex veckor lång resa genom Tibet, Nepal och Bhutan. Här skriver Janne om sina upplevelser på sin vandring till EBC i Nepal.
”Everest Base Camp (EBC)
Jag sitter en stund till och bara är. Efter 10 dagars vandring sitter jag så äntligen på toppen av Kala Pattar och ser ut över Mt Everest, Nutpse, Ama Dablam och alla andra obeskrivligt vackra bergstopparna mot den klarblå himlen. Ibland funderar man över meningen med livet, men just i denna stund är den tanken överflödig. Bara decimeter nedanför mig sitter en rumänsk kille som fyller 50 just idag. Han är obeskrivligt lycklig och skriker gång efter gång i vinden att detta har jag väntat på hela livet. Jag kan bara hålla med honom.
När vi har vandrat upp från Lukla på 2800 meter hit till Gorak Shep på 5100 meter så har det slagit mig hur man aldrig tröttnar på hur oförklarligt stort och vackert allt är och att man aldrig tröttnar på utsikten, eller på alla härliga människor man möter, pratar med, umgås och vandrar med. På vår vandring till EBC har vi har mött munkar och nunnor, bärare och guider, andra vandrare fyllda med samma tillförsikt. Vi har lärt oss att kryssa mellan jakarna även om mötena med dessa håriga kor ibland har gett minst lika mycket adrenalinkick som omgivningarna.
Kumbu glaciären ligger för mina fötter, jag sitter i EBC. Vi, jag och Urba en av våra guider, har trotsat snön och molnen och vandrat längs glaciären fram till isfallet på Everest där så många legender påbörjat bestigningen av världens högsta berg. När vi satt där och delade på ett paket kokos-kex och lite vatten så, ur ett litet, litet blått hål, tittade helt plötsligt solen fram ur molnen. Så som det var meningen att vi skulle sitta kvar en stund och bara insupa den omgivning som vi faktiskt befann oss i.
Det är dessa små ögonblick som med lite perspektiv blir så stora och obeskrivliga och som lever kvar för alltid.
När man ger sig iväg på en resa av detta slag är förväntningarna på topp. Sällan infrias de i samma utsträckning som denna gång. Att de överträffas sker enligt min erfarenhet ganska sällan. Denna gång har de dock med råge överträffats av naturen, av våra färdledare och guider, av hur oväntat mäktiga bergen är. Får jag möjlighet kommer jag göra det igen, och igen, och igen.”